DNA

Ett förhållandevis nytt område för släktforskning är sk DNA-forskning. Grundidén är att via ett, eller flera, DNA-prov finna andra forskare som man delar bitar av sin DNA-profil med.

En man kan, med denna profil, hitta rakt bakåt, nästan i det öändliga, och hitta en faderslinje. Männen har ju en "egen" kromosom, Y, som normalt inte hittas i kvinnospåret. För i stort sett alla män slutar denna linje i Östafrika för ca 30 000 år sedan. Är man väl där så gäller det bara att fixa namn- och fördelsedata för alla dessa män. Det lär handla om runt 100 000 generationer.

Men man behöver ju inte ta i. Många av oss härstammar kanske i ett "oäkta" led någonstans. Via de databaser som redan finns, och som växer snabbt, är sannolikheten stor att man kan få en "fadersträff" i den saknade fadern. Kanske finns han redan i din forskning men i en angränsande släkt!

På ungefär samma vis kan man söka en kvinna långt bakåt. Den funktionen fungerar dock bara så länge just den X-kromosomen ärvts via mamman. Rätt som det är bryts den linjen av en man (som ju bär på X och Y) och då kan man säga att mannen förstört.

En tredje variant i DNA-söket är att söka i en viss sekvens i din sträng. Vissa kroppsliga engenskaper ärvs ju, exempelvis att kunna rulla tungspetsen inåt. Den DNA-sekvensen kan sökas bakåt, även via personer där den kanske inte varit dominant, dvs visat sig,

Den fjärde varianten är att söka på hela DNA-profilen och finna varifrån de delar kommer som i dig blir en helhet. Rapporten från denna sökning blir snabbt oöverskådligt bred men kan absolut vara till nytta om du till exempel letar efter halvsyskon i ett antal steg bakåt.

 

Databasen Källor Orter Litteratur DNA