Bergslagen

I  mitt sökande efter anor hamnade jag ganska snabbt i Bergslagen i trakterna av det som idag är Filipstad. Till Gåsborn och Gräsåsen kom en 17-årig flicka från Vansbro runt 1720 för att arbeta som piga. En fråga jag ställt mig och fantiserat om är att hon fick resa de drygt 70 km med en matfora vars mål var Gåsbornshyttan. Det är där  mina funderingar i Bergslagen börjar.

1777 bryt den NV delen av Gåsborns socken ur och Rämens (Näsrämmens, Rämmens) socken bildas. Socknens namn lär härstamma från finskans ord för myr eller våtmark. Det finns gott om sådana marker i socknen. Socknens centrum blir Rämens bruk och Herrgård som ligger på sjön Näsrämmens västra sida.

Rämen Hytta

Där Bosjöns vatten rann ut i Näsrämmen byggde man en damm och kunde därmed ta vara på energin i vattnet. En hammare blev central i bruket. Det övriga som behövdes för att anrika och få fram jaärn fanns i närheten. 5-6 km mot NV, i Rämsberget fanns malm som gav järn. Runt hela sjön, och mer därtill, fanns gott om skog för kolframställning. 

Förutom hammaren byggdes en ugn för järnhanteringen, där malmen och kolen blev en smälta som kunde bearbetas vidare.

På andra håll inom socknen fanns mer järnhaltig mineral. Norr om Näsrämmen, vid Fjällrämmen, fanns sådana mängder att där tillkom ytterliager en hytta och bruk, Liljendal.

Vid Djuprämen, i öster, fanns mineralen i själva sjön.

Med tiden behövdes mer vattenkraft än vad som fanns tillgång till i Rämen.

Raemen Vattenled

Då dämde man, i sockenens södra del, forsen som rann ut från Lesjön. Där kom då Lesjöfors Bruk, som alltmer tog över bearbetningen av hyttornas produkter. Vattenkraften räckte dessutom till för att driva en såg. Så småningom kom Lesjöfors att bli socknens största samhälle, och är så än idag.

 

Bergslagen, Guldheden, Bohuslän, Leksand, Horla,