Bergslagen
I mitt sökande efter anor hamnade jag ganska snabbt i Bergslagen i trakterna av det som idag är Filipstad. Till Gåsborn och Gräsåsen kom en 17-årig flicka från Vansbro runt 1720 för att arbeta som piga. En fråga jag ställt mig och fantiserat om är att hon fick resa de drygt 70 km med en matfora vars mål var Gåsbornshyttan. Det är där mina funderingar i Bergslagen börjar.
1777 bryts den NV delen av Gåsborns socken ur och Rämmens socken bildas.
Socknens namn har varit omdiskuterat. En linje säger att namnet kan härledas ur finskans ord för myr eller våtmark. Det finns gott om sådana marker i socknen. En annan linje hävdar att namnet, liksom ett flertal liknande namn runt om i Bergslagen och södra norrland, skall härledas ur remmen, med betydelsen långstäckt ås. (Källa "Sveriges bebyggelse" av Sigurd Erixon)
Socknens centrum blir Rämmens bruk och Herrgård som ligger på sjön Näsrämmens västra sida.
Där Bosjöns vatten rann ut i Näsrämmen byggde man en damm och kunde därmed ta vara på energin i vattnet. En hammare blev central i bruket. Det övriga som behövdes för att anrika och få fram järn fanns i närheten. 5-6 km mot NV, i Rämsberget fanns malm som gav järn. Runt hela sjön, och mer därtill, fanns gott om skog för kolframställning.
Förutom hammaren byggdes en ugn för järnhanteringen, där malmen och kolen blev en smälta som kunde bearbetas vidare.
På andra håll inom socknen fanns mer järnhaltig mineral. Norr om Näsrämmen, vid Fjällrämmen, fanns sådana mängder att där tillkom ytterligare en hytta och bruk, Liljendal.
Vid Djuprämen, i öster, fanns mineralen i själva sjön.
Med tiden behövdes mer vattenkraft än vad som fanns tillgång till i Rämmen.
Då dämde man, i sockenens södra del, forsen som rann ut från Lesjön. Där kom då Lesjöfors Bruk, som alltmer tog över bearbetningen av hyttornas produkter. Vattenkraften räckte dessutom till för att driva en såg. Så småningom kom Lesjöfors att bli socknens största samhälle, och är så än idag.
Den 17-åriga pigan flyttade efter några år mot NV och hamnade i det som idag är Rämen. I de trakterna blev pigan och hennes efterkommande kvar i närmare 100 år. 1821 föds, i en gård på sjön Näsrämmens södra strand, Per. Han är den som gett oss namnet Persson! Gården där han föddes finns ännu kvar. Per flyttade runt, men hamnade så småningom i Filipstad, där han dog 1914.
I Filipstad bodde han bland annat på Delen, en gård som låg mitt emot nuvarande Ishallen, vid Daglösens strand. Bostadshuset på gården brann i början av 2000-talet.
